Igår var det dags att göra PKU-test, ett litet blodprov som görs efter 48 h där man kollar ett 20-tal sjukdomar. Vanligtvis brukar det ta 5 min, sen skulle han vägas också så säg 10 min totalt. Men inte på Östra...
Vi hade en tid kl 10.15, kl 11.10 fick vi komma in. Vi hade inte fått tag i någon parkeringsplats så Magnus och Lea fick gå precis när vi blev uppropade, då vi hade fått ställa oss på en 30 min p-plats som vi redan hade fått flytta oss i från en gång. Sköterskan verkade lite allmänt förvirrad men vi la inte så stor vikt i det. När det var dags att sticka honom visade det sig att han har ärvt sin mammas svårstuckenhet. Han hade jättefina och tydliga kärl likt mig men när nålen väl var instucken rullade kärlen. Fyra gånger försökte hon och han skrek som en stucken gris trots stora mängder sockervatten. Hon konstaterade sedan att hon behövde hjälp men tydligen fanns det ingen tillgänglig kollega ledig på denna avdelningen så hon ringde upp till neonatal på en annan våning. När hon hade pratat klart sa hon att jag kunde åka upp till den avdelningen och leta efter någon som kunde hjälpa oss. Jag hade två väskor, en bilbarnstol, jacka och en bebis att hålla koll på, då jag inte fick lämna kvar något på hennes rum trots att jag bara skulle upp och ta det provet och sen tillbaka ned till henne.
Efter många om och men hittade jag avdelningen som jag skulle till. Där fick jag dock jättebra hjälp och de var jättetrevliga! De fick sticka honom i huvudet då kärlen var bättre där, det såg lite brutalt ut men han var så utmattad efter allt skrikande tidigare så han halvsov under tiden. När det var klart så var det bara att konka tillbaka allt för att väga honom hos sköterskan. Men hon var spårlöst borta och jag fick sätta mig och vänta i 40 min innan hon kom tillbaka. Sen togs vikten och vi kunde åka hem, 3 timmar senare istället för 10 min som var tänkt från början.
Vi hade en tid kl 10.15, kl 11.10 fick vi komma in. Vi hade inte fått tag i någon parkeringsplats så Magnus och Lea fick gå precis när vi blev uppropade, då vi hade fått ställa oss på en 30 min p-plats som vi redan hade fått flytta oss i från en gång. Sköterskan verkade lite allmänt förvirrad men vi la inte så stor vikt i det. När det var dags att sticka honom visade det sig att han har ärvt sin mammas svårstuckenhet. Han hade jättefina och tydliga kärl likt mig men när nålen väl var instucken rullade kärlen. Fyra gånger försökte hon och han skrek som en stucken gris trots stora mängder sockervatten. Hon konstaterade sedan att hon behövde hjälp men tydligen fanns det ingen tillgänglig kollega ledig på denna avdelningen så hon ringde upp till neonatal på en annan våning. När hon hade pratat klart sa hon att jag kunde åka upp till den avdelningen och leta efter någon som kunde hjälpa oss. Jag hade två väskor, en bilbarnstol, jacka och en bebis att hålla koll på, då jag inte fick lämna kvar något på hennes rum trots att jag bara skulle upp och ta det provet och sen tillbaka ned till henne.
Efter många om och men hittade jag avdelningen som jag skulle till. Där fick jag dock jättebra hjälp och de var jättetrevliga! De fick sticka honom i huvudet då kärlen var bättre där, det såg lite brutalt ut men han var så utmattad efter allt skrikande tidigare så han halvsov under tiden. När det var klart så var det bara att konka tillbaka allt för att väga honom hos sköterskan. Men hon var spårlöst borta och jag fick sätta mig och vänta i 40 min innan hon kom tillbaka. Sen togs vikten och vi kunde åka hem, 3 timmar senare istället för 10 min som var tänkt från början.
Ne Östra, skärpning!
Trött liten kille efter en lång dag på Östra sjukhus
1 kommentarer
Carro
04 Mar 2016 11:40
Men oj vad tråkigt! Är kvar på BB faktiskt och har haft en bra upplevelse, men så tråkigt när det inte är samma engagemang hos alla, ni måste haft otur!:( Skönt för er att vara hemma nu iaf!jag och Collin åker hem imorgon så mjölken får rinna till lite mer. Kram
Kommentera