Usch, just nu känner jag mig ynkligast i hela världen! Eller nej, min man är tydligen med och battlar om att må sämst. Jag hävdar bestämt att det är mest synd om mig som är höggravid och ligger golvad, medan han drar till det med att en "man cold" är mycket värre. Men eftersom att det är min blogg och jag bestämmer så är det mest synd om mig, så det så!
Lea har på något vänster lyckats undankomma denna vidriga förkylning/ influensa och är hos sin farmor. Tacka gudarna för det! Varken jag eller Magnus är förmöga att göra någonting. Vi har i stort sätt legat och "sovit" hela dagen, bort sett från hostattackerna, toalettbesöken och snytningarna av våra stackars näsor. Febern har pendlat upp och ned, stundtals fryser man ihjäl för att nästa sekund vara så varm att man tror att man ska brinna upp.
Att ligga ned en hel dag och samtidigt vara höggravid är inget jag kan rekommendera. Lillebror i magen sprattlar som aldrig förr och jag har verkligen ont i hela kroppen. Stundtals känns det som att jag ska hosta ihjäl honom, men det kan man väl inte göra?! Jag var i vilket fall tvungen att ta mig i från sängen en stund annars hade jag nog fått liggsår.
De senaste dagarna har jag bara velat att det ska starta, men skulle värkarna dra igång nu vet jag inte vad jag skulle göra. De hade nog fått bli kejsarsnitt för att föda barn nu finns inte på världskartan.
Ne, nu ska jag fortsätta tycka synd om mig själv!
Over and out!
Kommentera