I väldigt många situationer överskattar jag min förmåga. Jag har alltid varit en tidsoptimist samtidigt som jag är lite av en perfektionist. Dessa två egenskaper synkar oftast ganska dåligt. Jag hatar att göra grejer halvdant, då kan det lika gärna kvitta. Helst vill jag vara bäst på allt jag gör, men det har jag ju insett är en omöjlighet i de flesta fall, för alltid finns det någon som är bättre. Men det måste i vilket fall som helst bli bra och helst mer än så.
Alltid när jag ska göra något så har jag en tanke innan hur det ska bli och som perfektionist är tankarna felfria. Jag sätter oftast en väldigt hög ribba och tänker inte alltid på förutsättningarna utan kör helt enkelt på i hopp om att uppnå tankarna jag hade innan. Men jag har märkt att jag måste börja sänka ribban. För jag blir ständigt besviken på min prestation.
Ta idag som exempel, jag har precis blivit någorlunda frisk från influensan efter att ha legat över en vecka. Det är strålande sol och jag bestämmer mig för att gå en promenad. Givetvis så vill jag gå samma runda som jag brukar, ca. 8 km... Jag börjar gå men inser redan efter några meter att det inte kommer att gå. Helt seriöst, vad tänkte jag med?! Jag är höggravid och halvkrasslig, de är klart som fan att jag inte kan gå 8 km i samma raska takt som jag brukar göra. Jag hade satt upp ett mål och fick avbryta, en klar besvikelse!
Samma blir det även när jag bestämmer mig för att storstäda, då börjar jag att dra fram mer saker för jag vill få ordentlig ordning överallt och det slutar allt som oftast med att det är grejer överallt och mycket stökigare än när jag började.
Eller ett annat exempel, jag har ganska så nyss köpt en symaskin, för jag tänkte att jag skulle börja sy lite barnkläder och annat. Jag tyckte att det var jättekul med syslöjd i skolan och var ganska duktig, fick iaf MVG så något rätt måste jag ha gjort. ;) Men det är ju över 10 år sen!
Mitt första projekt tänkte jag skulle bli ett babynest till lillebror. Så jag åkte och köpte grejer till detta för strax över 500-lappen...
Mitt första projekt tänkte jag skulle bli ett babynest till lillebror. Så jag åkte och köpte grejer till detta för strax över 500-lappen...
Snacka om att skjuta sig själv i foten! Jag vet knappt hur man startar symaskinen och jag blir inte klok på alla olika termer hit och dit som står i mönstret. Jag får stup i kvarten googla samt läsa manualen till symaskin.
Tänk att det ALLTID blir så här när jag ska göra något. Jag har en vision att det kommer bli hur bra som helst och sen inser jag att jag tagit mig vatten över huvudet och blir arg och irriterad på mig själv. Jag köper grejer för flera tusen innan jag ens vet om jag kommer att använda det. Jag vet inte hur många gånger jag gjort på liknande sätt med andra grejer, pyssel, målargrejer, fototillbehör osv.
Så vi får väl se om det blir något babynest till lillebror eller om jag slänger skiten och ställer upp symaskinsskrället på vinden.
Gonatt!
Kommentera