Usch, det börjar mer eller mindre kännas som ett stort skämt! Jag har haft galna förvärkar i över två veckor nu, verkligen så att man måste stanna till och fokusera på att andas. Men efter ett tag släpper det för att sedan börja efter en stund igen.
Behöver jag förklara hur trött jag är på detta??
Behöver jag förklara hur trött jag är på detta??
Än har sjukhuset inte ringt, så jag hoppas på ett samtal imorgon gällande tid för igångsättning. Preliminärt är det ju sagt lördag men sjukhuset skulle ringa någon dag innan och ge en mer bestämd tid. Sen kunde det även vara så att den tiden inte heller gäller helt och hållet då det beror på hur trycket är på förlossningen. Är det många som kommer in samma dygn som igångsättningen ska ske så skjuter man tydligen upp den..
Idag har jag inte bara haft mig och magen att tänka på, det går magsjuka på Leas avdelning och det sista vi vill ha just nu är magsjuka. Så idag har jag verkligen fått känna att jag lever. Lea har dock varit snäll (iaf för det mesta) men att sysselsätta och aktivera en 2,5-åring är inte det lättaste. Speciellt inte när man har ont och är smidig som en valross.
Jag kände direkt att vi inte kunde vara hemma hela dagen, för då hade både jag och Lea blivit galna. Så vi tog bilen till Bäckebol och shoppade lite. Därefter åkte vi till min mammas arbete och överraskade henne. Sen blev det lunch och lek på IKEA.
Nu är jag helt slut och har som vanligt jättemycket sammandragningar samt vansinnigt ont i fogarna. Men men, i övermorgon (förhoppningvis) är han ute oavsett om han vill eller ej.. :P
Dagens shoppning
Kommentera