Livet som småbarnsmamma är inte alltid en dans på rosor vill jag lova. Den gångna veckan har jag fått känna på hur tufft det kan vara. Låt mig i korthet beskriva den inte alltför glamorösa vardagen som månaden november hittills har erbjudit.
Min man har för en tid sedan bytt arbete och reser en hel del i tjänsten och denna veckan var inget undantag. Borta måndag och onsdag över dagen och torsdag, fredag spenderas i Sthlm med övernattning.
På tisdagen vid lunchtid ringer Lea´s dagis och säger att hon har kräkts, snabbt fick jag avrunda de jag höll på med för att kasta mig på första bästa tåg. Jag hämtar min söta lilla tjej och förbereder mig på ett par jobbiga dagar med en magsjuk liten krake. När vi väl kommer innanför dörren hemma dröjer det inte många minuter innan tjatet väl sätter igång; "Mamma, vad ska vi göra nu? Mamma, jag vill leka! Mamma, jag har tråkigt! Mamma, mamma, mamma!! Hon var hur pigg och glad som helst och visade inte några tecken på magsjuka. Dagen löper på med tjat och rastlöshet från hennes sida.
Onsdagen började i samma bana som dagen innan, tjat, tjat och återigen tjat. Det skulle bli en lång dag detta... Inga symptom av magsjuka (tack och lov för det). Jag försöker på bästa sätt att aktivera henne, vilket går med nöd och näppe. De blev torsdag och fortfarande ingen magsjuka i sikte, men vid de här laget började jag få slut på både idéer och tålamod. Vi hade gjort allt man kunde göra inomhus, inget passade fröken bestämd. Hemmet såg ut som ett bombnedslag, det låg tuschpennor, pärlor, play-doh, kritor, lego, dockor, böcker mm. precis överallt. Efter ett smärre matkrig som resluterade i potatis och fiskbullar utsmetat på bord, stolar och golv även Lea själv var ganska indränkt inkl hennes nytvättade hår så var det bara att återigen tappa upp badet och börja med saneringsarbetet. Jag var helt färdig och vi gick och la oss vid 20-tiden båda två.
Fredagen kom och äntligen skulle min man komma hem. Jag valde faktiskt att vara hemma med Lea även denna dagen trots att hon inte visat några magsjukesymptom på över två dygn. Men några barn hade varit lite lösa i magen och jag ville inte riskera några bakslag inför helgen. Hemmet var lika skitet som jag beskriver ovan med undantag från fiskbullarna så att vara hemma ännu en dag fanns inte på kartan. I och med att hon inte längre var magsjuk (om hon nu någonsin var det?! En kräkning känns ju inte dirket som någon magsjuka) så tog jag mig utanför hemmets väggar och vilket frihet!! Jag trotsade regn och tog en powerwalk ned till Kållered C, vi käkade lunch på Mc Donalds och därefter gick jag hem igen. Väl hemma möter jag en så att säga väldigt "trött" man som hade varit på företagsevent och nu behövde vila upp sig (läs sova ruset av sig). Så de va bara att underhålla henne ett par timmar till. Jag åker sedan ned för att handla middag och lite fredagsmys. Som en blixt från klar himlen får jag värken från helvetet.. En låsning i bäcknet (foglossning) utan dess like, jag staplar mig igenom hyllorna nere på Coop och får frågor från flera personer om allt är bra och om jag vill ha hjälp. Där och då ville jag bara lägga mig ner och gråta. Men jag biter ihop och allt brister när jag väl sätter mig i bilen. Resten av eftermiddagen/kvällen spenderas i soffan, min man sovandes, en trotsig unge som inte ville sitta still överhuvudtaget och jag, en valross som inte kunde röra sig ur fläcken pga. foglossningen som blev efter min alltför hurtiga PW några timmar tidigare. Till råge på detta var "mini" i magen på ett ovanligt glatt lekhumör och körde volt efter volt.
Jag vet inte riktigt vad som va värst denna veckan, att vara i karantän med en trotsig 2,5-åring, att jag själv var tokförkyld, att vara gravid i 7:e månaden och därmed både trött och otymplig, att min man inte var hemma och kunde hjälpa mig, osv osv... Hur som helst ber jag till gudarna och alla andra högre makter att nästa vecka blir bättre.
Nä, kanske ska göra som "alla" andra småbarnsföräldrar och rigga upp någon bild och posta på instagram och förklara för hela världen hur lycklig jag är och hur perfekt livet som som småbarnsförälder är.. Eller så gör jag det imorgon och går å lägger mig istället.. ;)
Godnatt på er!
//En trött och sliten mamma
Kommentera