Jag vill återigen tacka för alla värmande kommentarer jag får på mina inlägg. Ni är fantastiska, ni får mig att orka! ♥
Jag börjar tro att ett nytt skov är på G... :( I ett par dagar nu har jag känt att fötterna har börjat domna mer och mer. Ända sedan mitt första skov för ca. 1½ år så har jag haft ständiga domningar i fötterna/benen. Detta är fortfarande kvar, men det känns som att domningarna har eskalerat i fötterna. Precis på samma sätt som det en gång startade... Men jag hoppas verkligen att detta bara är något tillfälligt och att det snart är tillbaka till "normala" domningar och känselrubbningar. För jag har nog insett att jag aldrig kommer att få bort det helt, jag får helt enkelt vara nöjd om det blir som det varit.
Jag får ofta frågor om hur det går med min medicinering och det blir samma svar till alla, jag tror att det går bra. Kroppen känns okej! (med undantag från fötterna de senaste dagarna).
Men jag har fortfarande inte fått någon magnetröntgen som läkaren lovade mig i årsskiftet.... Varje månad när jag är på behandlingen så frågar jag sköteskan hur det går med min MR-tid och jag får samma svar varje gång; "Den är på G du får snart en kallelse på posten."
Men jag har fortfarande inte fått någon magnetröntgen som läkaren lovade mig i årsskiftet.... Varje månad när jag är på behandlingen så frågar jag sköteskan hur det går med min MR-tid och jag får samma svar varje gång; "Den är på G du får snart en kallelse på posten."
Ett tag var jag nöjd med vården jag fick, eller rättare sagt inte lika missnöjd som jag har varit. Men nu är det blivit mycket sämre igen. Har bollats runt mellan olika sköterskor och får i princip en ny varje månad. Nu senast fick jag veta att min läkartid som jag skulle ha i samband med behandligen nästa månad kommer att flyttas fram pga. brist på läkartider och det finns inga tider att erbjuda...?!
Så för att återgå till svaret på frågan hur det går med min medicinering så hoppas jag att allt går bra, ett mer detaljerat svar får jag återkomma med när jag gjort min MR och varit hos läkaren.
Ungefär samma tid förra året skrev jag om stegtävlingen som började på kontoret och idag startade årets tävling. Jag vet att jag i senaste inlägget skrev att jag skulle försöka dra ned på prestationsångesten och inte sätta för stora krav på mig själv. Men när det är tävling så vaknar den lilla tävlingsdjävulen i mig, så jag får helt enkelt vänta i 30 dagar på att tagga ned. ;)
Förra året hade jag ett genomsnitt på 35 606 steg/ dag, det hade ju vart roligt om man slog det. Men skulle de inte gå så får jag väl se detta som en övning i att "duga" som jag är. :)
Ha en fortsatt bra kväll alla och var rädda om era nära o kära, man vet aldrig vad som kan hända!
Du o jag föralltid min kära dotter! ♥
Kommentera