Nu har jag vart sjuk i över en vecka och jag kan inte säga att det känns så mycket bättre, kanske lite men det är marginellt. Hostar fortfarande som en tok och näsan måste jag snyta ungefär var 10:e minut...
Lea däremot, hon var krasslig en dag sen fick det räcka. Fredagen hade hon lite feber och sen sov hon 4 h mitt på dagen, sen var det bra. Orättvist, samtidigt som jag självklart glädjs åt att hon slapp det som jag och Magnus går igenom.
Igår morse/förmiddags fick jag dessutom värkar som hette duga, jag var nästan helt säker på att det skulle dra igång. Vi tog det säkra före det osäkra och ringde mina föräldrar som kom och hämtade Lea. Värkarna avtog dock framåt eftermiddagen och vi kunde andas ut. Nog för att jag vill att lillebror ska komma, men inte än! Varken jag eller Magnus orkar nästan inte göra någonting och speciellt inte föda barn.
Det är 12 dagar kvar till BF och det känns iaf som att det börjar närma sig, förvärkarna är annorlunda och mer intensiva än tidigare, dock tror jag nog att det dröjer ett par dagar till. Lea kom 8 dagar före BF, så allt kan ju hända. Lillebror kanske trivs jättebra där inne och väljer att stanna tills igångsättning. Hur som helst är jag glad att han ligger där han ligger med tanke på vår hälsa. Att komma ut efter 9 månader och mötas av influensan med stort I kan inte vara bra.
Nu ska vi vila lite till och ikväll kommer Lea hem efter ett dygn hos mina föräldrar. Det var riktigt jobbigt att återigen lämna iväg Lea, men just nu måste man inse sina begränsningar. Att vara sjuk och höggravid samtidigt som man ska ta hand om en aktiv 2,5-åring är inte någon bra kombination. Är så oerhört tacksam för alla som vi har i vår närhet som ALLTID ställer upp! Även om jag tycker att det är jobbigt att inte ha Lea hos mig så vet jag att hon är trygg och trivs jättebra hos andra.
Nu håller jag tummarna att nästa vecka blir en bra vecka, att influensan försvinner och att vi får lite tid till återhämtning innan lillebror kommer.
